Daggvide

Nästan varje vår oroar vi oss för att våra bin skall svälta ihjäl. Blir det en lång, kall vår och det tar länge innan något börjar blomma är risken naturligtvis stor. Det första som brukar börja blomma är sälgarna och de är många gånger räddarna i nöden. Nu har vi fått höra om en annan växt som man borde odla om man är biodlare, eller bara annars vill göra vårhungriga bin glada.

Daggvide blommar tydligen rikligt och tidigt. Dessutom växer den sig snabbt jättestor! Jag har faktiskt ingen aning om hur den ser ut så jag var tvungen att googla och den används som skydd mot blåst eftersom den är väldigt vindtålig och kan växa sig mellan 3-8 m hög! Nu funderar vi att plantera några i ändan av tomten. Långt bort där den knappt syns, för vacker är den ju inte. Finns det någon här som har någon erfarenhet?

Bipollen mot värmevallningar?

Vissa nätter svettas jag som en gris. Tidigare om åren har jag med långa mellanrum kunna svettas några nätter i taget och det har jag alltid förknippat med ångest, men i höstas började jag svettas konstant. Varje natt. Jättevarmt hade jag. Jag sov dåligt och jag kände mig ur form på dagarna.

När jag berättade om mina problem för mina vänner sade jag ofta -Det är säkert klimakteriet och alla mina vänner utbrast -Redan? Och då är det liksom lite skamset slut på den diskussionen. En av mina vänner som jobbar med utbrända personer svarade dock att det är ett av de vanligaste symptomen bland hennes själsligt trötta klienter. Utbränd vill jag inte tycka att jag är, snarare lite vidbränd mellan varven. Det har sina utmaningar att vara högstadielärare, det säger jag bara ...

En av mina vänner sände mig denna länk och det var då jag började fatta ett som annat ...

Värmevallningar är ett vanligt symptom vid pre-klimakteriet (alltså kanske i flera år innan man kommer in i klimakteriet), men alla får dem inte. Och vad är då skillnaden mellan de som får det och de som inte får det? Ja, det kan man undra. Läs artikeln!

Men för er som inte orkar läsa hoppar jag direkt till en annan grej. Några veckor senare låg jag och bläddrade genom Jenks tidning Mehiläinen (Biet) när jag hittade en personlig artikel skriven av Solei Vuortensola om hur användningen av bipollen fick hennes värmevallningar att drastiskt minska. Det här var alltså ingen vetenskaplig artikel utan en personlig berättelse. Eftersom vi inte lider av brist på bipollen för eget bruk ökade jag min dagliga dos rejält. Och visst tusan har det blivit mycket bättre. Från att tidigare ha svettats i princip varje natt, har jag nu endast rejält varmt i tre dagar före mens. Och när jag tidigare svettades som en gris, så kan jag visserligen vakna av att jag har varmt, men jag svettas inte.

Om det här bara "råkar" sig vet jag inte. Det kan ju hända att jag är mindre stressad nu än för några månader sedan, om det hänger på det. Men jag har medvetet väntat med att skriva det här i en och en halv månad för att se om resultatet kvarstår och ja, det gör det. Så lider du av värmevallningar är det kanske värt att testa ...

Ett växthus i ett växthus

Igår var det morsdag här i Finland. Till present fick jag något som jag klurat på länge -ett växthus i ett växthus. I och med detta hoppas jag lösa två av mina problem. 1) Vår glasveranda exploderar snart av alla tomatplantor som står där.
2) Det har känts för oekonomiskt och oekologiskt att värma upp vårt växthus. Nu blir det mera vettigt att vid behov värma upp ett litet utrymme på 3 m3 än ett stort utrumme på 190 m3

Konstruktionen är byggd av egna träribbor och täckt med växthusplast (fastnitat). Den är väldigt lätt och kan senare flyttas ut i trädgården, t.ex. över en odlingsbädd. 

Taket och öppningen är även den enkelt konstruerad.
 Ett långt plast med en träribba monterad i vardera kortsidan av plasten.
Nu är det bara att rulla upp sidorna enligt vad man har behov till.

Nu är det bara att börja flytta ut tomat- och paprikaplantor. Till natten lovade de endast några minusgrader, så då satte vi in ett värmebatteri som fick stå på svag värme. Dagtid blir det ju väldigt varmt i miniväxthuset.

En av tomatplantorna som fick flytta ut är en riktig spännande grej. På det lokala loppiset hittade jag en planta för 1 €. På burken stod det bara Siperia, med förklaringen att det här är en rysk sort som är flera veckor tidigare än andra tomatsorter. Den ser helt annorlunda ut på bladen och är faktiskt den första av mina tomatplantor som blommar. Så nu väntar jag med spänning och ser vad det blir av denna. Lyckas det och den är god är det bara att i höst pilla ut egna frön och så har man en egen tomatsort. Sånt tycker jag om!

I Åke Truedssons bok "Odla tomater" nämner han sorten Siberia som en av de tidigaste sorterna. Så jag antar att det är den sorten jag fått mig en billig planta av : )

Vad ställer jag alla burkarna på ...

När man driver upp sina egna plantor blir det lätt slut på udda kaffefat att ställa under krukorna. Här kommer lite tips på vad jag använder och som jag tycker funkar bra.

Kanske en del av er har gamla IKEA förvaringslådor i plast som står och skräpar. De här är perfekta eftersom du kan hälla vatten direkt i lådan och låta dina växter suga upp vattnet. Det här funkar extra bra om du har växterna i lerkrukor som drar i sig fukten. Så här har jag alltid till mina basilikakrukor. Hela sommaren står de i lådor som bevattnas varannan dag. De stormtrivs.

Ni kanske tycker att de stora plantorna är lite tilltufsade? Det beror på att det är en köpebasilika som jag har delat och gett nytt liv i större kruka med välgödslad jord. 

Längs till vänster står en annan av mina favoriter, gamla ugnssplåtar. Använder du djupare ugnsplåtar kan du även enkelt vattna direkt på plåten. Plåtens form gör att de enkelt sväljer många krukor och de gör det enkelt att flytta omkring sina plantor. Jag tog kontakt med en återvinningscentral och köpte ugnsplåtar för en billig peng.

I mitten ser ni en IKEA låda och till höger en gammal rostig bricka som fått ett nytt liv. Fula brickor hittar du (nästan) gratis på många loppis. Ta vara på dem!

Vill man köra på en skön shabby-shabbstil så kör man med gamla rostiga silverbrickor. Lite dekadens har väl aldrig skadat någon?

Vill man köra med dekadens av ett annat slag knycker man från affären tjocka pafflådor som faktiskt tål vatten rätt bra. Här väntar mina majsplantor på att börja gro. Eller egentligen är det väl jag som väntar på att de skall börja gro. Jag tror faktiskt att de inte kunde bry sig mindre själva ...

Sork i trädgården?

Sork har vi inte, peppar, peppar. En gång för många år sedan dök det faktiskt upp ett sorkhål i vår gräsmatta. Jenk blev rabiat. Han tog spaden och började gräva, ända tills nästan hela sorkgången var uppgrävd. Tydligen ansåg sorken att han funnit sin överman för vi har inte sett av den (eller någon annan) sedan dess.

Men jag fasar för att få sork i trädgården. I morse när jag satt och läste ett trädgårdsforum på FB läste jag om en som glatt hade byggt ett nytt växthus, kört dit massor med jord för att nästa morgon hitta fullt med sorkhål i jorden. Hur förväntansfull inför den nya odlingssäsongen må man inte vara då?

Med stort intresse läste jag tipsen hon fick för att mota sorken i växthusdörren. Ett av dem tyckte jag verkade jättebra -sorklök. Aldrig hört ... Var tvungen att börja googla.  De flesta alliumlökar avger tydligen en lukt under jorden som sorkarna inte tycker om. Det låter väl trevligt om det skulle funka? Enligt en dam i ovannämnda forum hade det för henne funkat finfint. Om det sedan funkar i ett växthus vete tusan. Hoppas jag aldrig behöver prova.

Miljövänligare fruktpåsar

För dig som inte kommer dig för att sy egna återanvändbara fruktpåsar i tyg, vill jag bara tipsa om att det nu börjar bli allt mer vanligt med nedbrytningsbara fruktpåsar i affären. Till exempel i min mataffär fick man tidigare leta rätt duktigt innan man hittade en (1) rulle med biopåsar att lägga frukten i, men nu har de börjat sätta dem lite här och var. Så gör miljön en tjänst och välj en biopåse nästa gång du plockar din frukt i påsen. Det gör rätt stor skillnad, fast du själv knappt märker av det. Miljöarbete när det är som enklast liksom ...

Helgnöjet nummer ett ...

 Varje fredag på våren, när andra kanske köper en vinflaska eller står och väljer mellan lösgodiset och chokladplattorna, unnar jag mig något annat. De senaste veckorna har jag varje fredag köpt en påse jord och så tillbringar jag helgen med att någon timme nu och då gå ut i glasverandan och plantera om mina plantor. Det är lyx det!

När du köper jord kan du tänka på att det även finns ekologisk jord att välja. Om det är så stor skillnad vet jag sist och slutligen inte. Kanske det bara är en marknadsföringsgrej. Men eftersom jag 1) tycker jorden är bra, 2) inte tycker den är så mycket dyrare och 3) alltid tycker om eko så är Biolan ekojord det som jag oftast sätter slantarna på. De billigaste jordsorterna innehåller ofta mycket torv och det gör att jorden torkar ut väldigt snabbt.

Mina plantor har växt rätt långsamt, eftersom det varit så kallt. Nu börjar däremot både solen och värmen hitta in i glasverandan och det är ett enda kaos av grönska. Nu händer det grejer! Flera tomatplantor visar tydliga knoppar, paprikorna har blommat länge och det har till och med börjat synas småpaprikor.  Jag tror resten av familjen i smyg suckar över vårt forna matbord. Ännu har ingen vårmiddag avnjutits här. Men de ser väl min lycka, biter i sin tunga och kväver sina suckar.