måndag 15 februari 2016

Jag och Frank -grand the final

Och här kommer sista klippet från serien Maria möter Frank i ett djupdykande samtal om livet som självhushållare.

Så var detta till ända och jag väntar med spänning på vad nästa roliga grej kan vara. Tills dess att det dyker upp får jag väl börja så tomatplantor. Det är ju också rätt mysigt.


lördag 13 februari 2016

Jag och Frank på film -del 4

Filmklippet där jag säger fem (!) meningar på raken och stilla funderar varför Frank nästan står inne i vårt äppelträd. Är det månne någon som känns för påträngsen?


fredag 12 februari 2016

Jag och Frank på film -del 3

Här kommer avsnittet där jag ställer den sensationellt genomtänkta frågan vem som sköter om Franks djur nu när han hälsar på mig? Och tror du inte det är lilla konen?

Vi tyckte naturligtvis det var oerhört roligt att Frank hälsade på oss. Det var både en och två gånger man nästan nöp sig i armen. Ännu roligare blev det ju när han berättade att han nästan aldrig lämnar sin gård. Då blev det ju nästan ännu mera speciellt.


torsdag 11 februari 2016

Boktipset! Alla hönsen hemma och färska ägg i köket

Igår uppmanade ju jag och Frank er att skaffa höns och därför tänkte jag idag tipsa om en nyutkommen bok gällande höns och ägg, nämligen Alla hönsen hemma och färska ägg i köket av Anna Billing. 

Det är lite lustigt med boken för när jag läser boken tror jag faktiskt att jag känner Anna. Det gör jag inte. Men så familjär och skön är boken. Och jag älskar böcker där jag lär mig massor samtidigt som jag tar del av en mysig berättelse.

Funderar du på att skaffa höns är detta inte faktaboken nummer ett, men vill du känna glädjen i att skaffa höns är den ett måste. Som hönsägare är det även en trevlig bok som ger dig annan information än vad du kanske är van vid att få. Kan man frysa in ägg? Kan man salta in ägg? Hur gör man för att centrera sina äggulor? Ha ha, det senaste har jag aldrig ens tänkt på att man kan tänka på.

Halva boken är fylld med äggrecept och man blir verkligen sugen på att äta ägg tills man får skägg. Vackra bilder och matt papper. Vad mer kan man begära av en bok?

onsdag 10 februari 2016

Jag och Frank på film -del 2

Egentligen hade jag tänkt spara på karamellen lite, men jag förstår att ni har svårt att hålla er. Vad kommer att hända i nästa filmsnutt av Maria och Frank? Kommer hon att få mer mål i munnen? Svaret är JA! Titta här och förvånas över hur mycket jag pratar! Och vad ledigt jag behandlar mitt manus (som inte fanns)! Och jag spontanskrattar (eller så är det något nervöst hysteriskt över det som min tonårsdotter skulle säga)!

Film nummer två i serien Maria och Frank handlar om vem som kan hålla på med självhushållning.

Ps. Vill ni dela så varsågod. Hur skall annars något tv-bolag få upp ögonen för mig?



tisdag 9 februari 2016

Jag och Frank på film del 1

Jag har länge haft en dröm om att få vara med i TV. Ni vet, ha en egen pratshow eller så ... På min väg mot stjärnorna har väl det här varit det största steget hittills, att få intervjua bonderöven Frank på film.

Låt vara att jag det är hemma på vår gräsmatta och att jag inte fick frågorna på förhand så att jag kunde förbereda mig. Men ni får sitta och tänka att -Tänk att hon är så här bra. OFÖRBEREDD!

Slow Food Ostrobothnia som var beställare av filmen har valt att portionera ut innehållet i lämpliga bitar. Det kan ju hända att det blir för mycket för er om ni tittar på hela härligheten på en och samma gång. Strålskador på iris eller något liknande. Så här kommer del 1 -Maria och Frank pratar självhushållning. 
En fråga och några hum och nickningar fick jag till. Och notera att jag hade på mig klänningen som jag köpt för att ha på mig i Malous tv-soffa. Det är ju synd om den inte skulle användas innan dess. Och den observanta personen kanske frågar om det är samma klänning jag har på sig när jag stoppar korv i boken. Jepp! Det är det.



söndag 7 februari 2016

Enklare än enkelt -tomatfrön

Jag har skrivit om det tidigare, hur enkelt det är att ta egna tomatfrön, men nu har jag läst om min överman. Den här personen gjorde precis som jag, pillade ut fröna ur tomaten och lät dem torka på ett hushållspapper MEN sedan tog han resolut och vek ihop pappret och sparade det.

Sedan när det var dags att så lade han papper och allt i jorden och så började tomaterna växa därifrån. Genialt!

fredag 5 februari 2016

Gör egen Kefir

Inom hälsokretsar har det pratats rätt länge om kefir, men jag är som vanligt rätt trög av mig och har inte testat det förrän nu. Kefir är en fermenterad mjölkdryck som du gör med hjälp av kefirgryn. Smaken är syrlig och lätt kolsyrad (om du tittar noga ser du bubblorna i mitten på bilden). Till konsistensen skulle jag säga att den påminner om långfil, men man kan få den så tunn eller tjock man egentligen vill.

Kefiren anses vara väldigt hälsosam. Åtminstone om du gör den själv. Kefiren i affären vågar jag inte uttala mig om. Den innehåller många probiotiska bakteriestammar och är därför bra för magen och immunförsvaret. Rätt fermenterad innehåller inte Kefir någon laktos.

Kefiren har rätt länge funnits att köpa i affären, men det är väldigt enkelt att göra själv. Nästan för enkelt må jag väl tilläggas. Nackdelen som jag kan tycka med egen kefirtillverkning är att det går så snabbt, blir rätt så stora mängder och därför går åt en del mjölk..

Det enda du behöver är en kanna (eller burk), kefirgryn och mjölk. Låt mjölken stå i rumstemperatur så att den inte är kylskåpskall. Häll mjölken över grynen och låt allt stå i rumstemperatur. Det heter även att man skall täcka ditt kärl och röra om ibland. Det har jag inte gjort.  Beroende på temperatur och mängden gryn tar det mellan 24-48 h innan mjölken tjocknat. Så silar du bort grynen och börjar om. Grynen lever i princip hur länge som helst om du sköter om dem. 

Det här betyder enligt källor att man inte låter dem tillbringa för mycket tid i kall temperatur (jag brukar sätta det i kylskåp för att det inte skall gå för snabbt), bara inte man kväver dem (hups, jag glömde locket på ett helt dygn) eller inte använder redskap i metall (jag brukar använda en metallsil).
Mina gryn lever och är produktiva.

På bilden har jag dem i burken utan mjölk. Det är bara för fotografering. De skall alltid förvaras i mjölk. 

Kefirgrynen ser egentligen inte ut som gryn utan mer som en kefirklump eller risgrynsgröt. Klumpen kallas även för  kefirsvamp och då förstår ni att det är något som växer sig större. Med tiden blir dina gryn fler och större och du kan dela med dig av dem till andra (det var så jag fick den).  För eftersom den blir större kräver den även mer mat och det börjar med tiden gå åt en hel del mjölk.

Det finns både vatten- och mjölkkefir och egentligen är grynen olika . Du kan om jag förstått det rätt använda överblivna mjölkkefirgryn till att göra vattenkefir, men då slutar de att växa. Det kanske jag får göra när mjölkkonsumtionen blir för hög.

Har du ingen vän med kefirgryn hemma kan du köpa dem på olika ställen, t.ex. här eller här


Vi dricker inte så mycket mjölk i vår familj så därför antar jag att jag upplever att mängden Kefir som kommer lätt blir för stor. Jag ersätter min yoghurten i mina morgonsmoothies med Kefir och så serverar jag ibland en efterrätt som består av Kefir, bär, kakaonibs och ett lätt pudertäcke av kokossocker. Slinker ner rätt bra.

Men använder du fil eller yoghurt i din kost är det väldigt enkelt att ersätta det med Kefir. Du behöver nästan inte göra någonting. Den sköter sig själv.

Och blir du nu irriterad över att jag är så knapp och slapphänt i mina beskrivningar över hur man gör kan du läsa mer på Morotslivs hemsida.  Hur du gör hittar du även  på Wildrags hemsida där du även kan läsa in dig massor om grynet.


tisdag 2 februari 2016

Tack Hasse Andersson

Vi har funderat på att byta paketbil, men är det något som ger ångest så är det att köpa bil. Än hur man gör känns det som man gör en dålig affär. För några dagar sedan slog vi till och det känns jättebra! Och anledningen till den här känslan är lite speciell.

För en vecka sedan kom yngsta dottern hem från skolan sjungandes på en låt som hon hört för allra första gången (för oss var det återigen väldigt många år sedan vi hörde den sist). Det var Hasse Anderssons låt "Får man ta hunden med sig in i himlen" som lämnade hennes läppar och hon har sjungit den så ofta den senaste veckan att hennes äldre syskon nästan flyttat hemifrån på kuppen.

I våra bilköpartager hade vi kommit så långt att vi skulle provköra en bil vi av en slump hade sett hos en bilaffär. Bilen hade nyligen kommit in och hade inte ens officiellt hunnit sättas ut till försäljning. När vår provåkningstur nästan var slut sade Jenk att vi naturligtvis måste testa ljudet i högtalarna. Så vi lyssnade på lite radio. -Se det finns CD också skrattade jag lite rått (det är ju inte direkt något man använder nuförtiden och verkligen inte för oss ett försäljningsargument) och så tryckte jag på knappen.

Nu visade det sig att den tidigare ägaren hade glömt kvar en CD skiva i spelaren. Och vad tror ni första låten var som ljöd i högtalarna? Får man ta hunden med sig in i himlen. Av alla sånger ...

-Jag tror vi måste köpa den här bilen, sade jag. Och så gjorde vi det. Trots att den var dyrare än vi hade tänkt oss. För har man fått ett budskap så har man. Tack Hasse, eller vem det nu var ...

måndag 1 februari 2016