Trerättersmiddag med stjärnkock -en helt vanlig fredag för mig

Det finns faktiskt en fortsättning på händelsen med stjärnkocken Micke Björklund som kom hem till mig och bjöd mig på tomatsoppa. Några dagar senare ringde han och bjöd mig på en trerättersmiddag på Strömsö. Det var ju en trevlig sysselsättning på en helt vanlig fredag i mitt liv. Här kommer vad han bjöd på med länk till alla recepten. På projektets liveblogg (som nu inte är live anymore) hittar du bilder på när jag smajlar omkring på Strömsö. -Åh, vilket drömjobb det måste vara! Ni kan se på min min att jag bara sitter och drömmer, ha ha.

Som förrätt fick vi nötcarpaccio med svamp- och rödlökspickles. Mycket gott! Helt otroligt att alla ingredienser bara hämtats på en radie av 30 km från var vi satt.

Receptet hittar du här

Till förrätt var det halstrad sik med rom och potatisbakelse. Det här var klart min favorit. Efteråt fick vi frågan vad som förvånade oss mest med måltiden och för mig var det att jag tyckte så mycket om rommen. Det brukar annars vara lite äckelpäckel för mig. Skulle verkligen inte stå mig som avnjutare av dyr kaviar. Jag tror i och för sig inte att det var svaret de var ute efter på frågan. Man kanske borde ha sagt något i stil med bildtexten ovan.

Trots att det är helt "vanlig" mat märker man ju klart skillnad på när en stjärnkock tillreder maten. Det är liksom det lilla extra. Som t.ex. havtornssaften som ringlades över siken.

Receptet hittar du här

Till efterrätt blev det honungspannacotta med säsongens fruktkompott (rabarber och äpplen) med havrefras. Visst var även detta gott, men dock en liten besvikelse för mig. Det smakade precis som något jag skulle kunna ha gjort själv. Och åtminstone i mitt fall förväntar jag mig (och hoppas på) lite mer än så. Det som dock gjorde det lite extra gott var att det var vår honung som använts i efterrätten.

Receptet hittar du här

Som avslutning fick vi smaka på Cikoria-kaffe. Jag är ingen kaffedrickare och kan räkna de koppar kaffe jag druckit på mina fingrar, så jag känner att jag inte kan göra en rättvis jämförelse med vanligt kaffe, men det gick faktiskt att dricka helt bra. Det påminde lite om Terva-Leijona (ett litet tjärgodis som finns här i Finland). Det kan dock hända att jag är ensam om den jämförelsen. Och inte fick jag hjärtklappningar heller. Inte av kaffet i alla fall. Det skulle i så fall ha varit av alla trevliga karlar kring bordet.

Sedan när jag kom hem hade min favoritkock överträffat sig själv med traditionellt ris, ugnsgratinerad blomkål, stekt getost och ultralokala tomater med några kuber fetaost. Som ni ser har han tänkt på att man äter lika mycket med ögat som med munnen.