måndag 7 april 2014

Att ärva en vinranka

Igår ärvde jag en vinranka av min svärfar. Ikväll grävde vi upp den. Det gäller ju att vara snabb ifall han skulle ångra sig.  Trots att han har ett stort växthus tyckte han att vinrankan var för stor och skräpig. Men jag hade läst boken 'Självhushållning på Djupadal' och om hur de gjorde must på vindruvor. Därför utropade jag ett glatt -Ja! när han frågade om jag var intresserad. 

Vi "råkade" ha ett litet extra växthus av glas där vi tänkte att vinrankan kan få bo. Tidigare odlade vi tomater i växthuset, men det blev alldeles för varmt. Nu kanske det kan bli vingård istället.

Vi läste att vinrankor inte vill ha så mycket gödning. Därför grävde vi helt resolut ner den och tänkte bara gödsla den med gödselvatten någon enstaka gång under sommaren. Eftersom vinrankan inte har blivit beskuren efter senaste säsong räknar vi inte med några druvor i år (den är väl troligen även i chock), så årets utmaning blir bara att få den att överleva. 

En del kvistar gick av eller skadades. Av dem gjorde jag 21 sticklingar som jag ställer ljust och svalt. Ifjol lyckades det. Jag hoppas på samma tur även i år. 

3 kommentarer:

  1. Hur djupt gick rötterna på vinrankan? Planerar att flytta min som växer mitt i växthuset ut till ena hörnet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anders! Vi blev faktiskt förvånade över att de åtminstone inte på den här plantan gick så värst djupt alls. När man läser på får man den bilden att de går väldigt djupt. Kanske det beror på sort? Något som säkert har inverkat är att min svärfar har lagt en tjock "växtduk för jordgubbsland" över plantan så att den bara växer upp ur ett hål. Det här gjorde att det var väldigt fuktigt under jorden. Rötterna var ganska utspridda istället, vilket kanske beror just på tillgången till fukt.

      Radera
  2. Bra tips med sticklingar. Det ska jag göra i år på min godaste vinranka (som jag tyvärr inte vet vad den heter).

    SvaraRadera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.