Vi bor i en kommundel som består av många, pyttesmå byar. Tillsammans är det väl ca 300 personer som bor i "vår" del av världen och precis som det är på landet känner de flesta varandra. En del tycker att det är den här "alla känner alla / de flesta vet allt om varandra" -andan som får dem att lägga benen på ryggen och tänka 'aldrig bo i en liten by', men själv tycker jag det är tryggt och skönt att automatiskt höra till en gemenskap. Att alltid ha någon att hälsa på eller stanna och prata några ord med.
Här skall ni få ett exempel på hur den lilla byagemenskapen fungerar även ute i världen utanför. Min pappa är vedshejk. Istället för att sälja olja säljer han alltså ved. Med sin farmarbil kuskar han runt till "stadsbor" och fyller på deras vedförråd inför vintern. Ibland glömmer han saker.
Igår fick min man ett telefonsamtal från en av våra vänner i grannbyn. -Svärfar diin ji ut å köör me jackon på vedalasse! Så var det bara att bara att ringa upp svärfar och be honom köra in till kanten och titta efter vad han hade bak på vedkärran. -Hur kuna ni veet hede? frågade svärfar. Men så är det när man bor i en liten by. Då vet man nästan allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.