Bimysterium

Vi har i två somrars tid haft egna bin (tre samhällen) och det är nog kanske egen honung som jag tycker är allra lyxigast att ha. Vi använder massor av honung. Vi dricker varm honung varje dag och av bivaxet gör jag en ringblomssalva som jag använder till ansiktskräm.

Men motgångarna har varit ett faktum den senaste tiden här på Flemmingsbacken. För alla våra bisamhällen har dött! Ja, eller vad som nu har hänt ... Det ena var ingen nyhet för det märkte vi var ganska svagt i höstas, men i den ena kupan fanns det inga bin alls. Inte ens döda bin. De hade bara sent på hösten flytt sin kos. Trots att det fanns mat kvar och trots att de hade en ny drottning. Så har vi aldrig hört att de brukar göra.

I den tredje kupan fanns nog bina kvar, men bara deras bakkroppar. Alla huvuden var avbitna och uppätna. Så brukar det se ut om t.ex. en mus varit i farten, men musgallret var på plats, det syntes inga hål där musen kunde ha tagit sig in och vaxkakorna var även intakta. Det överstiger vårt förstånd, som i och för sig i bisammanhang inte är så stort.

Bisamhällen är dyra, men eftersom vi har all utrustning redan och vi använder så mycket honung har vi köpt två nya samhällen. Vi kommer att hämta dem snart så att de hinner tills äppelträden blommar. För det är ett faktum att man får mycket fler och större äpplen när man har bin. Och så hoppas vi att vi blivit klokare till nästa höst.